a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 #

birger sjöberg - duellen i bolognareskogen lyrics

vore jag en fransman, frida:
kvick i skick och hand i sida!
kläderna fladdra så fina
snövita linningar skina!
under skäggets svarta flockar
munnen röd och lysten lockar
tandraden blixtrar och skymtar vid tjusande smil
bl!cken från ögat, den stack som en glödande pil
håret: ett mörker, som böljar för vindarnas il
vore det afton, med blänkande naglar jag grepe min käpp
ystert en visa kom flygande över min spetsade läpp
bort ifrån staden med surr och kaféer jag längtande drog
mångloben sken
fågeln på gren
kvittrande kvad i den ljumma bolognareskog
där i en glänta
ljuv ses hon vänta
den svekfulla franska frun. ah, så hult hon log! ++

vore jag en fransman, frida
kvick jag gick, med hand i sida
under min väst världens varmaste hjärta slog

fastän det var sent på natten
syntes nog på dammens vatten
svanornas skepnader simma ++
frasande vågringar glimma
stum den franska frun vill luta
sig emot mitt bröst och njuta
endast en suck denna heliga tystnaden stör
plötsligt en knäpp aven kvist bakom bänken jag hör
smattrande ropar en stämma: “jag ser er monsjör!”
båda vi upprusa, svanorna flaxa i skräck på sin våg
bakom, med blixtrande ögon, en man ibland buskarna låg
varje sekund är en oro, som sticker i hjärta och håg
svekfulla frun
vit som ett dun
dånad sig sträcker i susande gräsenas våg
mannen bak trä’na
dammar av knäna
reser sig, smattrar med rösten: “min maka jag såg!”
fastän det var sent på natten
tog jag artigt av mig hatten
räckte visitkort, som innerst i plånboken låg

timmarne som blixtar glida
nu är jag beredd att strida
dagen därpå sekundanter
samlas från alla de kanter
höstens bleka blader föllo
träden dem ej längre höllo
läto dem dansa sin sorgliga dans uti lund
svartklädda herrar stå samlade nu i en rund
en tager klockan och säger: “en enda sekund! . . .”
mäter med benen en sträcka och räknar så sakta för sig:
++ tio å elva . . .” det prasslar av vissnade löven på stig
nu i min hand får jag trycka, vid blodröda bladernas fall
svarta pistoln
svarta pistoln
tung som en sten och som döden så sträng och kall
++ färdigt att börjat!, ++
o, jag må sörja!
frida, minuten är inne:
en skakande knall! ++

själv jag sköt ett skott i marken
fienden han sköt i barken
ingen näns döda trots känslornas fräsande svall
nu den bleka solens bränder
målar uppå träden ränder
jag och min fiende råkas
ädelt och artigt vi språkas:
++ ej monsjör vet av förfäran . .
++ ah, man vill väl värja äran! ++
milt vi förlikas, när skymningen blåfärgad rår
en sekundant med så likgiltigt ansikte står
rensar pistoler och nytraste visslingar slår
kall blir i skogen att känna den susande höstvindens bris
där mellan träden vi skymta i fjärran det glada paris
trygga tillsammans vi vandra i skuggan bland prasslande blad
ej någon nöd!
ingen är död!
snart uti surret vi gå vid palatsernas rad
strax vi i gamman
sitta tillsamman
den svekfulla frun har sig ångrat i tårarnas bad. ++

vore jag en fransman, frida
kvick jag gick, med hand i sida
lekte med hjärtan och död såsom vinden med blad!

- birger sjoberg lyrics

Random Lyrics

HOT LYRICS