a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 #

hilda borgström - tomten lyrics

Loading...

midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma
månen vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
endast tomten är vaken

står där så grå vid ladgårdsdörr
grå mot den vita driva
t-ttar, som många vintrar förr
upp emot månens skiva
t-ttar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur
grubblar, fast ej det lär båta
över en underlig gåta

för sin hand genom skägg och hår
skakar huvud och hätta —
nej, den gåtan är alltför svår
nej, jag gissar ej detta —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort
går att ordna och pyssla
går att sköta sin syssla

går till visthus och redskapshus
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

går till stängslet för lamm och får
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
karo i hundbots halm mår gott
vaknar och viftar svansen smått
karo sin tomte känner
de äro gode vänner

tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka

så har han sett dem, far och son
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
släkte följde på släkte snart
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka
följd av sin näpna maka

då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne
genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg
strimman på skägget blänker
tomten grubblar och tänker

tyst är skogen och nejden all
livet där ute är fruset
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset
tomten lyssnar och, halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström
undrar, varthän den skall fara
undrar, var källan må vara

midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma
månen sänker sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
endast tomten är vaken

- hilda borgstrom lyrics

Random Lyrics

HOT LYRICS

Loading...